Att
militära drabbningar på ett omvälvande sätt kunde - och kan - förändra
världen råder det väl knappast några tvivel om. Militära befälhavare och
fältherrar har i alla tider studerat historiens motsvarigheter och
deras strategi och taktik på slagfältet. J.F.C. Fuller författade i
början av förra seklet en sammanställning över de fältslag som hade haft
störst inverkan inte bara på sin samtid utan även på den riktning som
samhället sedan tog. I denna del två av nämnda sammanställning får vi ta
del av krigföringen från 1300-talet fram till Leuthen 1757.
De avgörande slagen II: från högmedeltid till Leuthen 1757
domineras åtminstone inledningsvis av konflikten mellan Storbritannien
och Frankrike och tar sin inledning i upprinnelsen till hundraårskriget
och slagen vid Sluys och Crécy under 1340-talet. Storbritannien gick
stärkta ur slagen och hade därmed skaffat sig ett anseende som en
ordentlig militär stormakt. Knappt hundra år senare går medeltiden mot
sitt slut, men konflikten mellan Storbritannien och Frankrike kvarstår.
Storbritannien står stadigt på fransk mark, men i och med hävningen av
belägringen av Orléans 1429, ledd av ingen mindre än den i efterhand
kanoniserade Jeanne D'Arc, kunde fransmännen vända krigslyckan till sin
fördel.
Fuller går sedan vidare med det osmanska rikets
uppgång och belägringen av Konstantinopel 1453 samt återerövringen av
den iberiska halvön och Spaniens enande, främst genom belägringen av
Málaga 1487 och erövringen av Granada, morernas sista utpost i området,
1492. Därmed kunde Spanien växa som nation och sjömakt, vilket
naturligtvis skapade en konflikt med Storbritannien, som Fuller elegant
redogör för. Som svensk läsare är det dessutom extra spännande att läsa
om vår egen Gustav II Adolf och slagen vid Breitenfeld och Lützen under
1630-talets trettioåriga krig. Precis som vanligt har Fuller full koll
på storleken på trupperna, deras uppställningar på slagfältet, deras
förflyttningar under de kritiska ögonblicken och dessutom ger han en
skarp inblick i huvudpersonernas tankevärd vid de aktuella händelserna.
Det blir med andra ord många siffror, termer och namn att hålla reda på
och för den med krigshistoriskt intresse är Fullers känsla för detaljer
en ren njutning även om de med mera allmänt historiskt intresse kan
finna det tröttande och rent av förvirrande vid tillfällen. Men man
skall för den sakens skull absolut inte förkasta De avgörande slagen II: från högmedeltid till Luthen 1757
bara för det, för även om man inte har intresse av att läsa om
truppstorlekar och formationer så föregås kapitlen av krönikor där
Fuller på ett mycket bra sätt placerar in slagen och händelserna i sitt
sammanhang. Han ger bakgrundshistorier till det som sedan avhandlas och
just dessa krönikor är en lika stor guldgruva för den allmänt
intresserade som redogörelserna av slagen är för de med krigshistoriskt
intresse.
Fuller har bra flyt i sitt språk och trots
alla detaljerna blir det aldrig tråkigt. Boken är, precis som den
föregående volymen, mycket bra skriven och passar egentligen alla med
historiskt intresse på grund av sitt upplägg och utförande. Vi får
dessutom komma historiska personer närmare och ta del av krigskonstens
utveckling. De avgörande slagen II är en mycket bra fortsättning på De avgörande slagen I - och det bästa av allt; de kan läsas helt fristående, oberoende av varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar