Sjuttiofem fotografier: bilder med historia

Historia är inte bara gamla dokument eller omfångsrika fackböcker som i detalj talar om hur det var förr i tiden, allt enligt modern forskning. Nej, historia kan också vara något så enkelt som en enstaka bild, ett enda fotografi, som låter oss ta del av ett kort ögonblick från en vardag som är borta sedan länge. Fotografiet blir som ett titthål mot svunna sätt att leva, men också viktiga bevis för omvälvande händelser som på ett eller annat sätt omformat samhället. Allt detta kan ett gammalt fotografi berätta för oss, oavsett om det är ett familjefoto eller en bild på en invaderande armé. Så stort är spektrat och lika fullt spänner Jacob Wibergs Sjuttiofem fotografier: bilder med historia från det enkla och vardagliga till det stora och globala.

Wiberg har samlat sjuttiofem historiska fotografier i en snygg och underhållande bok vars läsupplevelse kan jämföras med ett kinderegg, ty bakom varje uppslag väntar en ny överraskning. Första fotot i boken visar ett par skottska fiskare år 1845 - det enkla och vardagliga - och det sista visar en stridsvagn på Himmelska fridens torg i Kina 1989 - en händelse som är omtalad än idag. Mellan dessa blad tornar gripande, roande och häpnadsväckande historier upp sig, som den offentliga avrättningen i Stockholm 1876, bilden på den hemlöse i New York 1890, munkarna i Italienska Levanto som spelar fotboll 1949 och Erik XIV på lit de parade 1958. Mest imponerande är dock bilden på den hundraårige mannen i Paris 1886, en person som alltså levde under den franska revolutionen!

Fotografierna får givetvis stort utrymme; de tar tillsammans med Wibergs lättsamma text upp ett helt uppslag och Wiberg berättar enkelt och medryckande om bakgrunden till fotografiet och om personerna som är inblandade, både bakom och framför kameran. Resultatet blir en vacker bok som ständigt ruvar på nya överraskningar och som dessutom är väldigt lärorik. Vem som helst kan plocka upp Sjuttiofem fotografier och när man väl börjat läsa den är det svårt att lägga undan den. Wiberg har lyckats med konststycket att hela tiden få läsaren att vilja ta reda på vad som kommer härnäst, vad som ligger bara en bladvändning bort, på nästa uppslag.

Variationen mellan ämnena är stor, men det är också det som gör boken så bra. Sjuttiofem fotografier är lättsam och fascinerande historieundervisning i det dolda, för den som läser boken kanske inte tänker på att denne lär sig något på vägen men kan knappast påstå motsatsen när pärmarna slås ihop igen.

En andra säsong av Sveriges Historia

Norstedts rapporterar på sin hemsida att TV-serien Sveriges historia, ledd av Martin Timell och Dick Harrison, får en andra säsong, som börjar sändas i TV4 med start den 29:e augusti. Den första säsongen behandlade perioden 13,000 f.Kr - 1520 e.Kr. och det är där som den andra säsongen kommer att ta vid.

För den som är intresserad finns den första säsongen av Sveriges historia att köpa på t.ex. Discshop, Ginza och Cdon för omkring 270 kronor.

Jean Paul Marat mördas

För 218 år sedan mördades den franske revolutionspolitikern Jean Paul Marat i sin badkar. Marat var också läkare och publicist, men blev mest känd som en av de viktigaste personerna bakom den franska revolutionen och var också en av de som förespråkade terror i kampen för friheten; t.ex. stod han först i ledet att kräva kungafamiljens avrättning efter deras flyktförsök 1792. Marats framfart skapade fiender i de egna leden, som ansåg att han svikit folkets sak och inte blivit mer än en blodtörstig tyrann. Med det motivet begav sig Charlotte Corday till Paris, köpte en kniv, fick ett möte med Marat som, på grund av sin smärtsamma hudsjukdom, tog emot henne i badkaret. Corday högg honom i hjärtat med sin kniv och yttrade orden "dådet är utfört - monstret har dött".

Om mordet på Marat och andra politiska attentat, t.ex. John F. Kennedy och Julius Caesar, kan man läsa i Göran Rystads Politiska mord - det yttersta argumentet (2004), som fortfarande finns att införskaffa på Adlibris, Bokus och Bokia i pocketversion för omkring fyrtio kronor.

Arkeologiska upptäckter i Sverige

Vem har inte hört talas om Birka? Eller Bockstensmannen? Eller Bäckaskogskvinnan, för den delen? De är två av de mest kända arkeologiska fynden som gjorts i Sverige, men så mycket längre än så sträcker sig inte allmänhetens kunskaper om vare sig arkeologin eller de fynd som görs tack vare den. Inte många utanför den akademiska världen känner t.ex. till dödshuset i Turinge, Alvastra pålbyggnad eller Eketorp. Men här finns dom alla listade, kända som okända arkeologiska upptäcker i Sverige, tillsammans med en rad andra fynd som tillsammans bildar en fascinerande bild av gångna tider.

Och visst är fynden ovan intressanta att läsa om, men arkeologi handlar inte bara om forntid eller vikingatid. Inte ens bara om medeltid. I Arkeologiska upptäckter i Sverige berättar Anna Lihammer på ett mycket lättsamt och bra sätt även om modernare fynd, som regalskeppet Vasa, silvergruvorna under stormaktstiden och Bäckebobomben från andra världskriget. Boken fungerar därför lite som en lektion i arkeologi, för Lihammer berättar inte bara om de häpnadsväckande fynd som gjorts i Sverige utan också allmänt om arkeologin som vetenskap. Boken blir på det hela taget en intressant resa i vårat egna förflutna samtidigt som den är lärorik.

Arkeologiska upptäckter i Sverige är en slags svensk version av Paul G. Bahn, Joyce Tyldesley och Douglas Palmers Arkeologins största upptäckter (2006) och då den belyser sådant som många av oss dessvärre vet väldigt lite om så är det ett tacksamt verk. Boken är lätt att läsa tack vare sina indelningar, Lihammer har ett bra och kunnigt språk och boken är rikt illustrerad med många vackra och stora färgbilder, många hämtade från Historiska Museet som Lihammer samarbetade med under arbetet med boken. Vill man förkovra sig i vår egen historia, lära sig mer om de otroliga fynd som gjorts eller veta mer om sådant som man redan kände till på ytan så är det här en perfekt bok att ha. Det bästa är dessutom att den är så lätt att ta till sig att vem som helst skulle kunna plocka upp den och läsa den, även de som egentligen inte är så historiskt intresserade. Men det känns också som att det var lite Lihammers poäng.

Drottningar i Sverige

Sigrid Storråda. Blanka av Namur. Karin Månsdotter. Fredrika av Baden. Sofia av Nassau. Måhända okända namn för de flesta men de var alla drottningar i Sverige, precis som de mera kända Kristina, unionsdrottningen Margareta av Danmark och givetvis Silvia Sommerlath, och här finns de nu alla representerade; över trettio korta biografier över kvinnor som sedan 900-talet innehaft posten som Sveriges drottning.

Drottningar i Sverige kan ses som ett litet uppslagsverk över de drottningar som suttit på Sveriges tron de senaste tusen åren. Kortfattat och oftast bara på en enda sida presenterar Tomas Blom drottningarna en efter en, ackompanjerad med stora och vackra färgbilder. Men Blom räknar inte bara upp alla de kvinnorna som suttit på Sveriges tron. Han försöker också beskriva drottningens och kvinnans roll i samhället - och många gånger gick de sällan hand i hand i och med att drottningen innehade en hög ställning medan kvinnan i övrigt var underordnad mannen.

Några "riktiga" biografier är det egentligen inte tal om - det finns det inte plats för - så den som letar efter något djupare och mera ingående kan säkerligen bli besviken på detta verk. Däremot passar den utmärkt för den som vill skaffa sig baskunskaper i ämnet eller bara letar efter något att bläddra i. Blom berättar bra och kortfattat och Drottningar i Sverige är ett bra komplement till Regenter i Sverige (Bengt Liljegren, 2004), som nästan uteslutande berättar om kungar.