De avgörande slagen III: från 1789 till 1870

Sedan tidernas begynnelse har militära strateger, befälhavare och fältherrar förlitat sig på sina erfarenheter, teknikens framsteg och studier av forna tiders drabbningar för att maximera sina chanser att själva få hissa segerns fana efter en konfrontation med fienden på slagfältet. De slag och drabbningar som genom historien mest format vårt samhälle har sammanställts av författaren J.F.C. Fuller och i denna den tredje delen av fyra av hans De avgörande slagen kan vi läsa om krig och krigföring mellan åren 1789 och 1870.

Del två i serien dominerades inledningsvis av konflikten mellan Storbritannien och Frankrike under medeltiden och temat går igen även här. Visserligen inleds del tre med den franska revolutionen och kanonaden vid Valmy 1792, då de revolutionära trupperna stod mot en koalition av trupper från Preussen och Haubsburg. Den franska revolutionen hade kunnat tvingats till en tvärnit redan här, men en fransk seger såg till att samhällsomvälvningen kunde fortgå. Frankrike kunde gå vidare och aspirera till att bli en stormakt på haven, något som garanterande en konflikt med Storbritannien - och det är här som bokens tema utkristalliserar sig; konflikten mellan Storbritannien och Frankrike under de så-kallade Napoleonkrigen.

Fuller tar oss med till Trafalgar och sjöslaget mellan Storbritannien och fransk-spanska trupper 1805 samt maktkampen mellan nationerna på kontinenten under det tidiga 1800-talet, en maktkamp som ledde fram till slagen vid Leipzig 1813 och Waterloo 1815. Avslutningsvis får läsaren också ta del av Preussens expansion och det fransk-tyska kriget 1870-71. Sin vana trogen sitter Fuller på god information om de stridandes truppstorlekar och deras uppställningar och förflyttningar under slagen. För den inte så värst militärhistoriskt intresserade kan alla dessa uppgifter måhända verka förvirrande, men för att motverka detta har Fuller författat en handfull krönikor som hjälper till med den historiska kontexten. Boken blir därför lika oumbärlig för den allmänt historieintresserade som för den militärhistoriskt intresserade, för det råder inga tvivel om De avgörande slagen III: från 1789 till 1870:s förmåga att fortbilda läsaren.

Fuller skriver på ett mycket bra och engagerande sätt och är lika fascinerande som de två föregående volymerna. Tack vare de historiska kontexterna blir de många siffrorna och detaljerna aldrig tråkiga och det finns heller inga krav på att De avgörande slagen I och II måste läsas innan man ger sig i kast med denna volym. Det enda som krävs är att man identifierar sin favoritepok. Sedan är det bara att läsa på.

De avgörande slagen II: från högmedeltid till Leuthen 1757

Att militära drabbningar på ett omvälvande sätt kunde - och kan - förändra världen råder det väl knappast några tvivel om. Militära befälhavare och fältherrar har i alla tider studerat historiens motsvarigheter och deras strategi och taktik på slagfältet. J.F.C. Fuller författade i början av förra seklet en sammanställning över de fältslag som hade haft störst inverkan inte bara på sin samtid utan även på den riktning som samhället sedan tog. I denna del två av nämnda sammanställning får vi ta del av krigföringen från 1300-talet fram till Leuthen 1757.

De avgörande slagen II: från högmedeltid till Leuthen 1757 domineras åtminstone inledningsvis av konflikten mellan Storbritannien och Frankrike och tar sin inledning i upprinnelsen till hundraårskriget och slagen vid Sluys och Crécy under 1340-talet. Storbritannien gick stärkta ur slagen och hade därmed skaffat sig ett anseende som en ordentlig militär stormakt. Knappt hundra år senare går medeltiden mot sitt slut, men konflikten mellan Storbritannien och Frankrike kvarstår. Storbritannien står stadigt på fransk mark, men i och med hävningen av belägringen av Orléans 1429, ledd av ingen mindre än den i efterhand kanoniserade Jeanne D'Arc, kunde fransmännen vända krigslyckan till sin fördel.

Fuller går sedan vidare med det osmanska rikets uppgång och belägringen av Konstantinopel 1453 samt återerövringen av den iberiska halvön och Spaniens enande, främst genom belägringen av Málaga 1487 och erövringen av Granada, morernas sista utpost i området, 1492. Därmed kunde Spanien växa som nation och sjömakt, vilket naturligtvis skapade en konflikt med Storbritannien, som Fuller elegant redogör för. Som svensk läsare är det dessutom extra spännande att läsa om vår egen Gustav II Adolf och slagen vid Breitenfeld och Lützen under 1630-talets trettioåriga krig. Precis som vanligt har Fuller full koll på storleken på trupperna, deras uppställningar på slagfältet, deras förflyttningar under de kritiska ögonblicken och dessutom ger han en skarp inblick i huvudpersonernas tankevärd vid de aktuella händelserna. Det blir med andra ord många siffror, termer och namn att hålla reda på och för den med krigshistoriskt intresse är Fullers känsla för detaljer en ren njutning även om de med mera allmänt historiskt intresse kan finna det tröttande och rent av förvirrande vid tillfällen. Men man skall för den sakens skull absolut inte förkasta De avgörande slagen II: från högmedeltid till Luthen 1757 bara för det, för även om man inte har intresse av att läsa om truppstorlekar och formationer så föregås kapitlen av krönikor där Fuller på ett mycket bra sätt placerar in slagen och händelserna i sitt sammanhang. Han ger bakgrundshistorier till det som sedan avhandlas och just dessa krönikor är en lika stor guldgruva för den allmänt intresserade som redogörelserna av slagen är för de med krigshistoriskt intresse.

Fuller har bra flyt i sitt språk och trots alla detaljerna blir det aldrig tråkigt. Boken är, precis som den föregående volymen, mycket bra skriven och passar egentligen alla med historiskt intresse på grund av sitt upplägg och utförande. Vi får dessutom komma historiska personer närmare och ta del av krigskonstens utveckling. De avgörande slagen II är en mycket bra fortsättning på De avgörande slagen I - och det bästa av allt; de kan läsas helt fristående, oberoende av varandra.

De avgörande slagen I: från antiken till Hastings 1066

Forna militära drabbningar på slagfältet har i alla tider studerats av fältherrar och befälhavare i ett försök att själva dra lärdomar av de stora erövrarnas taktik och strategier och för att sedan försöka applicera dessa på kampen mot sin egen fiende. Många militära slag har dessutom visat sig bli så viktiga att de påverkade sin samtid och för alltid förändrade världen. Författaren J.F.C. Fuller samlade de mest historiskt avgörande slagen i fyra volymer och i denna den första volymen behandlar han en handfull drabbningar från antikens dagar fram till och med slaget vid Hastings 1066.

Inledningsvis är det greker och perser som agerar huvudaktörer då perserna, under ledning av Xerxes, försöker invadera ett försvagat Grekland 480 f.Kr., men tack vare en viktig seger vid Salamis kunde greker, primärt atenare och spartaner, allvarligt grusa persernas planer. Prestige förlorades och samverkan med armén på land försvårades. Herraväldet på sjön gick nu till grekerna och småstaternas stöd till Persien kom i gungning. Prestigen höll dock kvar Xerxes i Grekland och vid Plataiai år 479 f.Kr. kunde grekerna slutgiltigt besegra perserna och allvarligt skaka grunden för deras imperium. Det persiska riket gick in i en nedgång medan Grekland istället gick mot en storhetstid.

På liknande sätt beskriver Fuller också de andra slagen, som Alexander den stores drabbning med perserna vid Arbela, romarnas seger över karthagerna vid Metaurus och Zama i slutskedet av det andra århundradet före Kristus, Roms nederlag i Teutoburgerskogen år 9 e.Kr. och så slutligen normandernas invasion av England och slaget vid Hastings år 1066. Fuller redogör sakligt för truppstorlekar, förflyttningar, marschvägar, arméernas formationer och uppbyggnad samt huvudpersonernas strategiska tänkande och analyserande av situationerna. För den krigshistoriskt intresserade är detta naturligtvis en guldgruva, men De avgörande slagen I: från antiken till Hastings 1066 fungerar faktiskt även för de med ett allmänt historiskt intresse och som inte så gärna bara läser om truppuppdelningar och antal soldater. Anledningen till detta är enkel; redogörelserna för slagen ackompanjeras av krönikor som sätter in slagen i sin historiska kontext, som Makedoniens uppgång, Romarrikets framväxt och förklaring till konflikten med Karthago, för att nämna några exempel. I och med det blir De avgörande slagen I mer än bara lösa redogörelser för ett antal militära drabbningar, det blir en hel historiebeskrivning om bakomliggande orsaker och förutsättningar.

Fuller skriver enkelt och är aldrig särskilt långrandig, sin detaljrikedom till trots. De avgörande slagen I är en informativ och intressant bok att läsa även för dom som inte lockas av det rent militära, ty här får vi lära oss mer om stora härförare som Hannibal, Alexander och Caesar - vilket bokens titel dessvärre inte direkt antyder - och inte bara läsa om några av deras drabbningar.

Riket sprängs 1809: Sverige och Finland under Napoleonkrigen

Finska kriget 1808-1809 är kanske det mest traumatiska kriget i svensk historia, ett krig som inte bara ledde till att hela den finska rikshalvan hamnade i rysk ägo utan också i förlängningen till palatskuppen och avsättandet av kung Gustav IV Adolf den trettonde mars 1809 samt till valet av den franske officeraren och prinsen av Pontecorvo Jean Baptiste Bernadotte till kronprins.

Jan Linder berättar i Rikets sprängs 1809 om bakgrunden till kriget, hur Gustav IV Adolf ser Napoleon som ett hatobjekt och hur Sverige lockas med i en krigisk allians mot Frankrike av Storbritannien och Ryssland, för att sedan steg för steg gå igenom de händelser som ledde fram till krigsutbrottet med Ryssland och förlusten av Finland, som Rysslands fred med Frankrike, Sveriges vägran att ansluta sig till handelsblockaden mot Storbritannien och hur Ryssland som ett resultat av detta tränger in i Finland, för avslutningsvis berätta om de viktigaste delarna av finska kriget.

Riket sprängs 1809 är ingen tjock bok. Med sina cirka etthundra sidor blir den inget mer än en lätt överskådlig rapport om finska kriget, vad som utlöste detsamma och hur det utkämpades, men Linders språk är enkelt, lättsamt och fängslande. Även om sidantalet inte tillåter några djupare analyser av händelserna blir boken ändå underhållande att läsa eftersom alla viktiga detaljer och steg finns med. Letar man efter en grundlig redogörelse för kriget skall man dock se sig om efter andra böcker i ämnet, men Riket sprängs 1809 fungerar alldeles utmärkt för de som bara vill ha kunskaper om detta historiskt viktiga krig i grova drag. Boken är också rikt illustrerad , men tack och lov är inte bilderna så många att de blir störande eller inverkar negativt på läsrytmen. Kartor hjälper läsaren att förstå vilka områden Linder talar om och hur saker och ting förhåller sig till varandra, vilket är ett plus om man inte är enormt kunnig i finsk geografi.

Många känner till att finska kriget har utkämpats och att Sverige förlorade sin finska riksdel till Ryssland, men få vet hur utsatt Sverige var under kriget med hot från tre håll; Ryssland i öster, Danmark i väster och Frankrike i söder. Rikets existens var hotat och i Rikets sprängs 1809 kan även de som inte är så krigshistoriskt intresserade finna en bok där de kan förkovra sig i denna så viktiga historiska händelse utan att för den sakens skull tvingas läsa en bok på tre-fyra hundra sidor och som innehåller detaljerade uppgifter om truppstorlek och varje slag. Med det sagt är däremot bokens största styrka förmodligen det att Linders sätt att skriva om kriget väcker ett intresse hos läsaren att söka sig vidare till annan mera djupgående litteratur i ämnet.

Slaget vid Poltava

Idag den tjugoåttonde juni är det trehundratvå år sedan det mest omtalande svenska krigsnederlaget i historien ägde rum; slaget vid Poltava 1709. Sverige ansågs fortfarande vara en stormakt i Europa vid den tiden och armén var en av de bästa som fanns. Under den svenska expansionen under 1600-talet hade Östersjön näst intill blivit ett svenskt innanhav, men Ryssland under tsar Peter I (Peter den store) hade inga planer på att låta Sverige förbli så mäktigt som det var. Ett krig var oundvikligt och 1709 drabbade de svenska och ryska trupperna samman vid Poltava, som skulle visa sig bli krigets viktigaste slag. Sverige led ett svidande nederlag och förlusten blev inledningen på Karl XII:s mångåriga exil i Bender och i förlängningen också början på slutet på Sveriges stormaktstid.

För den som är intresserad av slaget vid Poltava och Karl XII:s tid i Bender finns Peter Froms Katastrofen vid Poltava: Karl XII:s ryska fälttåg 1707-1709 (2009) och Kalabaliken i Bender: Karl XII:s turkiska äventyr (2009) att köpa på Adlibris, Bokus och Bokia.

Karl X Gustavs krig: fälttågen i Polen, Tyskland, Baltikum, Danmark och Sverige 1655-1660

Karl X Gustav var bara kung över Sverige i sex år, men på de åren hann han med att påverka landets framtid mer än många andra regenter. Han efterträdde drottning Kristina på Sveriges tron efter dennes tronavsägelse 1654 och under hans regeringstid befann sig Sverige i krig nästan hela tiden, krig som gav Sverige Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän - det vill säga dess nuvarande gränser mot Danmark och Norge.

I Karl X Gustavs krig får vi läsa om pfalzgreven Karl Gustavs trontillträde, hur han rustade upp armén och fyllde på den efter drottning Kristina näst intill tomma statskassan och sedan förklarade krig mot Polen i ett försök att ge Sverige en sammanhängande kust kring Östersjön. Claes-Göran Isacson berättar detaljerat om regementena, antalet soldater och kanoner och om de olika slagen. Dessutom berättar han om ett krig i taget trots att de utkämpades samtidigt, vilket gör att det är lätt att följa med i boken. Resultaten av krigen, framför allt de mot Danmark, är historiskt viktiga eftersom de gav Sverige dess nuvarande gränser och det är intressant att läsa om hur det hela egentligen gick till.

Isacson har också många exakta siffror på antalet soldater och kanoner liksom storleken på arméerna och för den som är intresserad av krigshistoria så är detta en mycket trevlig detalj. Däremot kan alla siffror tyckas vara lite väl mycket för övriga läsare och boken kan i och med detta bli lite tungläst. Men mitt uppi alla siffror har Isacson även många roliga detaljer som förgyller läsningen, som t.ex. den om kanonkulan som slår mer mellan Karl X Gustavs ben och stänker ner honom med gyttja.

Vill man ha en ordentlig redogörelse för alla Karl X Gustavs krig så är detta en perfekt bok att läsa. Däremot är det ingen biografi över kungen, så den som vill ha en sådan bör läsa någon annan bok, som t.ex. Björn Askers Karl X Gustav: en biografi (2009). Karl X Gustavs krig kan dessutom, på grund av alla siffror, bli lite väl mustig för den som bara vill ha en överblick över krigen.