Drottning Victoria av Sverige: om kärlek, plikt och politik

Drottningar är i mångt och mycket dåligt representerade i historisk facklitteratur, till och med när det handlar om kungliga biografier. De finns, visst, men till största delen är det konungarna - deras makar - som omskrivs. Stig Hadenius har tack och lov författat en uppfriskande biografi om en av våra moderna drottningar, Victoria av Baden. Drottning Victoria av Sverige: om kärlek, plikt och politik blev Hadenius:s sista verk; den gavs ut kort efter författarens död 2010.

Drottning Victoria av Sverige: om kärlek, plikt och politik är visserligen ingen biografi som går på djupet med personen Victoria - den är på knappt tvåhundra sidor - men den förtäljer ändock tillräckligt om henne för att hon skall bli intressant som person. Bland annat får vi veta om hennes tid i hemlandet Tyskland, giftermålet med den svenske kronprinsen Gustav, sedermera kung Gustav V och deras inte helt problemfria äktenskap.

Victoria växte upp i en furstefamilj och kämpade för att bibehålla den konungsliga makten i Sverige, bland annat vid det så-kallade bondetåget 1914 där hon hoppades att Gustav V:s position skulle stärkas. Hon var dessutom den som låg bakom insamlingar till flottans krigsfartyg och under hela första världskriget var hon övertygad om Tysklands överlägsenhet och orubbliga seger. Victoria verkade starkt för att Sverige skulle gå in i kriget på tysk sida, vilket inte skedde.

Victoria kan måhända vara mest känd genom sin relation till livläkaren Axel Munthe, något som Hadenius givetvis inte kan låta bli att nämna i sin biografi. Munthe var bland annat involverad i hennes byggplaner då Solliden anlades, vars inspiration hon hämtade från Munthes egen villa San Michele på Capri, och han var vid hennes sida då hon avled. Dock lyckas Hadenius effektivt undvika att ta ställning till huruvida relationen var av sexuell natur eller inte. Han redogör endast för det som talar emot den saken och det som talar för.

I övrigt berättar Hadenius på ett mycket bra och vältaligt sätt om drottning Victoria. Varje aspekt av hennes liv avhandlas och lämnar i slutändan ett full acceptabelt helhetsintryck. Som redan påpekats saknas det ordentliga djupet i framställningen och detta är väl det enda som skulle kunna påpekas som negativt om Drottning Victoria av Sverige: om kärlek, plikt och politik men för den läsare som helt saknar kunskap om Victoria är detta en perfekt bok.

Oscar I: en biografi

Många svenska kungar är omskrivna i volym efter volym, som t.ex. Gustav Vasa eller Karl XIV Johan. Dock finns det de som inte är så omskrivna alls och just Karl XIV Johan:s son och efterträdare, Oscar I, är en sådan monark. Därför är det tacksamt att Eva Helen Ulvros forskat om den förste av ätten Bernadotte som ärvde den svenska kungatronen och författat den, som boken också påpekar, första moderna biografin om Oscar I. Oscar I: en biografi gavs ut 2007 och finns dessvärre inte längre i publikation, vilket är oerhört tråkigt med tanke på den betydelse som Oscar I faktiskt hade för det svenska samhället.

Ulvros är grundlig i sin genomgång av Oscars liv och läsaren får veta lika mycket om faderns väg till den svenska tronen som om Oscar själv. Ulvros tar oss sedan steg för steg igenom Oscars liv i detta välstrukturerade verk där vi får lära känna honom som den elvaårige franskfödde pojken som kommer till ett främmande land, får lära sig ett främmande språk och som tidigt överges av sina föräldrar, framför allt modern som reser hem till Frankrike igen. Några år senare hägrar äktenskapet och Oscar friar till Josephine av Leuchtenberg med vilken han sedermera gifter sig. Tillsammans får de fem barn varav två skulle bli framtida regenter.

Genom studier av brev till och från Oscar lyckas Ulvros teckna en nära bild av monarken, från tiden som liberal kronpris som ibland kom på kant med sin egen fader och ofta fick lugna ner densamme efter många av hans raseriutbrott till tiden som lika liberal svensk konung - oroligheterna i Europa 1848 fick dock Oscar I att inta en mer konservativ hållning i sitt regerande. Ulvros beskriver Oscar I som en plikttrogen person som undertryckte sina känslor i ett förmodat försök att vara till lags och göra det som förväntades av honom, otvivelaktigt färgad av sin uppväxt som framtida svensk tronföljare. Som familjefar tycks han ha varit kärleksfull även om det står utom alla tvivel att han bedrog sin fru.

Ulvros skriver medryckande och fängslande om en regent som inte fått så mycket utrymme i litteraturen som denne kanske förtjänar. Det var ju trots allt under hans regeringstid som lika arvsrätt infördes liksom folkskolan. Om chansen att läsa Oscar I: en biografi dyker upp är det en chans man verkligen skall ta.

Bronsåldersmordet: om arkeologi och ond bråd död

Böcker om arkeologiska fynd kan vara mycket intressanta i sig och det finns massor av fynd som aldrig upphör att fascinera och locka. Ett av dessa fynd är den så-kallade Granhammarsmannen som upptäcktes 1953. Historien om Granhammarsmannen blir dock aldrig så fascinerande och lockande som när arkeologen och författaren Jonathan Lindström bestämmer sig för att behandla hans öde som om det vore en modern mordgåta. Utredningen resulterade i Bronsåldersmordet: om arkeologi och ond bråd död.

Det råder inga tvivel om att Lindström verkligen gått grundligt tillväga i sitt försök att förstå Granhammarsmannen och för att läsaren skall kunna hänga med i utredningen är boken systematiskt uppbyggd i olika delar som alla avhandlar olika skeenden både i Granhammarsmannens liv och i Lindströms utredning. Vi får veta var Granhammarsmannen växt upp, att han flyttat en lång sträcka i tioårsåldern, vad han levt av, hur hans världsuppfattning förmodligen har sett ut och hur hans våldsamma död sannolikt har gått till. Lindström lyckas till och med ta reda på när på året Granhammarsmannen förmodligen avled.

Med hjälp av allehanda experter på olika områden avmaskerar Lindström undan för undan mer fakta om Granhammarsmannens liv och leverne och framför allt turerna kring hans död. Skadorna på skelettet analyseras, hans ansikte rekonstrueras och Lindström gör till och med ett försök att lista ut vilket språk han kan ha talat. Det mest fascinerande med alltihopa är hur mycket ett fåtal benbitar egentligen kan avslöja och berätta för det tränade ögat.

Lindström varvar sitt gedigna kunnande med en bra berättarröst och lägger därtill till en portion humor i sitt författarskap, vilket inte bara gör Bronsåldersmordet: om arkeologi och ond bråd död oerhört intressant att läsa utan också underhållande på samma gång. Att boken dessutom lär oss mer om bronsåldern och dess kultur i ett försök att förstå sig på Granhammarsmannen gör den dessutom lärorik, för som läsare begränsas inte kunskapsintagandet enbart till offret utan till hela hans dåtida samhälle med dess kultur och världsåskådning.

Bronsåldersmordet: om arkeologi och ond bråd död kan med sina drygt femhundra sidor tyckas vara lite för mycket för den allmänt intresserade att bita i, men faktum är att den som trots allt vågar ta tjuren vid hornen och läsa den - vilket skarpt rekommenderas - kommer finna arkeologin betydligt mer intressant än vad man först måhända kan tro. Lindström tar med läsaren på en resa och historielektion där det är en förmån att få ta del av hans kunskaper, humor och slutledningar. Dessutom överraskas man av att ett så gammalt mord som det på Granhammarsmannen kan vara så innerligt fängslande.

De avgörande slagen III: från 1789 till 1870

Sedan tidernas begynnelse har militära strateger, befälhavare och fältherrar förlitat sig på sina erfarenheter, teknikens framsteg och studier av forna tiders drabbningar för att maximera sina chanser att själva få hissa segerns fana efter en konfrontation med fienden på slagfältet. De slag och drabbningar som genom historien mest format vårt samhälle har sammanställts av författaren J.F.C. Fuller och i denna den tredje delen av fyra av hans De avgörande slagen kan vi läsa om krig och krigföring mellan åren 1789 och 1870.

Del två i serien dominerades inledningsvis av konflikten mellan Storbritannien och Frankrike under medeltiden och temat går igen även här. Visserligen inleds del tre med den franska revolutionen och kanonaden vid Valmy 1792, då de revolutionära trupperna stod mot en koalition av trupper från Preussen och Haubsburg. Den franska revolutionen hade kunnat tvingats till en tvärnit redan här, men en fransk seger såg till att samhällsomvälvningen kunde fortgå. Frankrike kunde gå vidare och aspirera till att bli en stormakt på haven, något som garanterande en konflikt med Storbritannien - och det är här som bokens tema utkristalliserar sig; konflikten mellan Storbritannien och Frankrike under de så-kallade Napoleonkrigen.

Fuller tar oss med till Trafalgar och sjöslaget mellan Storbritannien och fransk-spanska trupper 1805 samt maktkampen mellan nationerna på kontinenten under det tidiga 1800-talet, en maktkamp som ledde fram till slagen vid Leipzig 1813 och Waterloo 1815. Avslutningsvis får läsaren också ta del av Preussens expansion och det fransk-tyska kriget 1870-71. Sin vana trogen sitter Fuller på god information om de stridandes truppstorlekar och deras uppställningar och förflyttningar under slagen. För den inte så värst militärhistoriskt intresserade kan alla dessa uppgifter måhända verka förvirrande, men för att motverka detta har Fuller författat en handfull krönikor som hjälper till med den historiska kontexten. Boken blir därför lika oumbärlig för den allmänt historieintresserade som för den militärhistoriskt intresserade, för det råder inga tvivel om De avgörande slagen III: från 1789 till 1870:s förmåga att fortbilda läsaren.

Fuller skriver på ett mycket bra och engagerande sätt och är lika fascinerande som de två föregående volymerna. Tack vare de historiska kontexterna blir de många siffrorna och detaljerna aldrig tråkiga och det finns heller inga krav på att De avgörande slagen I och II måste läsas innan man ger sig i kast med denna volym. Det enda som krävs är att man identifierar sin favoritepok. Sedan är det bara att läsa på.

Sjuttiofem fotografier: bilder med historia

Historia är inte bara gamla dokument eller omfångsrika fackböcker som i detalj talar om hur det var förr i tiden, allt enligt modern forskning. Nej, historia kan också vara något så enkelt som en enstaka bild, ett enda fotografi, som låter oss ta del av ett kort ögonblick från en vardag som är borta sedan länge. Fotografiet blir som ett titthål mot svunna sätt att leva, men också viktiga bevis för omvälvande händelser som på ett eller annat sätt omformat samhället. Allt detta kan ett gammalt fotografi berätta för oss, oavsett om det är ett familjefoto eller en bild på en invaderande armé. Så stort är spektrat och lika fullt spänner Jacob Wibergs Sjuttiofem fotografier: bilder med historia från det enkla och vardagliga till det stora och globala.

Wiberg har samlat sjuttiofem historiska fotografier i en snygg och underhållande bok vars läsupplevelse kan jämföras med ett kinderegg, ty bakom varje uppslag väntar en ny överraskning. Första fotot i boken visar ett par skottska fiskare år 1845 - det enkla och vardagliga - och det sista visar en stridsvagn på Himmelska fridens torg i Kina 1989 - en händelse som är omtalad än idag. Mellan dessa blad tornar gripande, roande och häpnadsväckande historier upp sig, som den offentliga avrättningen i Stockholm 1876, bilden på den hemlöse i New York 1890, munkarna i Italienska Levanto som spelar fotboll 1949 och Erik XIV på lit de parade 1958. Mest imponerande är dock bilden på den hundraårige mannen i Paris 1886, en person som alltså levde under den franska revolutionen!

Fotografierna får givetvis stort utrymme; de tar tillsammans med Wibergs lättsamma text upp ett helt uppslag och Wiberg berättar enkelt och medryckande om bakgrunden till fotografiet och om personerna som är inblandade, både bakom och framför kameran. Resultatet blir en vacker bok som ständigt ruvar på nya överraskningar och som dessutom är väldigt lärorik. Vem som helst kan plocka upp Sjuttiofem fotografier och när man väl börjat läsa den är det svårt att lägga undan den. Wiberg har lyckats med konststycket att hela tiden få läsaren att vilja ta reda på vad som kommer härnäst, vad som ligger bara en bladvändning bort, på nästa uppslag.

Variationen mellan ämnena är stor, men det är också det som gör boken så bra. Sjuttiofem fotografier är lättsam och fascinerande historieundervisning i det dolda, för den som läser boken kanske inte tänker på att denne lär sig något på vägen men kan knappast påstå motsatsen när pärmarna slås ihop igen.

Vasa: historien om ett skepp

2011 var det femtio år sedan Regalskeppet Vasa bärgades efter 333 år på sjöbotten och detta firades bland annat med en praktutgåva om fartyget, signerad Marika Hedin i egenskap av huvudredaktör och i samarbete med Vasamuseet. Till sin hjälp har Hedin haft ett antal medförfattare som alla mycket kunniga i ämnet och resultatet är en enastående och lärorik bok om en av våra mest uppskattade konstskatter.

I Vasa: historien om ett skepp får vi lära oss om konstruktionen av Vasaskeppet, hur det var uppbyggt och vad det innehöll och utsmyckades med, som de en gång så färgglada skulpturerna. Detta, tillsammans med artiklar om hur besättningen levde, vad de åt ombord och vilka sjukdomar de drabbades av, ger en oerhört detaljrik bild av hur det var att vara besättningsman under 1600-talet. Bland fynden finns allt från skelett och kläder till brädspel och mynt och det är med enormt intresse man kan se arbetet med att rekonstruera utseendet hos några av de funna besättningsmedlemmarna. Men en berättelse om Vasaskeppet vore inte fullständig utan den ack så viktiga kontexten och den finns med här också; vi får inledningsvis läsa om både tiden och personen som beställde skeppet, om hur Europa, världen och Sverige såg ut 1628 och om kung Gustav II Adolf, om krigen på Östersjön och om hur segling gick till på den här tiden.

Andra hälften av boken tar upp förhören och jakten efter en syndabock efter katastrofen, de första försöken till bärgning av skeppet samt hur Vasa sakta bryts ner både biologiskt och kemiskt under seklen på botten innan vi får lära känna Anders Franzén, mannen som fann Vasa, och läsa om hur bärgningen av skeppet gick till, den arkeologiska utgrävningen samt konserveringen av skeppet. Det är med andra ord en imponerande faktasamling som pressats in på bokens futtiga sextiofyra sidor, men den stora mängden vackra bilder och illustrationer gör läsningen till en fröjd för ögat. Textmässigt har man begränsat sig till det väsentliga och svävar inte ut i sidospår eller i all oändlighet i detaljer och annat. Snarare är det så att den koncentrerade texten berättar det den skall och bilderna och illustrationerna lika mycket, fast på sitt eget fascinerande sätt.

Sett till sidantalet är boken kostsam, men sett till innehållet är det värt varenda krona. Pricken över i:et är de faksimil av historiska dokument som följer med, som inventarielistor, kartor, löpsedlar, brev och annat, som på ett magnifikt sätt ramar in hela berättelsen om Regalskeppet Vasa och som ger en ytterligare dimension i inblicken i 1600-talets Sverige. Vasa: historien om ett skepp är en bok som borde finnas hemma hos alla historieintresserade, dels därför att den behandlar en unik konstskatt och dels därför att boken är så vackert utförd så att till och med de som egentligen saknar historiskt intresse finner ett nöje av att bläddra i den. Till sin nackdel har den dock sin storlek, vilket gör det svårt att få plats med den i bokhyllan och den är heller inget man tar med sig in i sovrummet som kvällslektyr, men det är också de enda saker som boken har emot sig. I övrigt är den sannerligen ett praktverk.

De avgörande slagen II: från högmedeltid till Leuthen 1757

Att militära drabbningar på ett omvälvande sätt kunde - och kan - förändra världen råder det väl knappast några tvivel om. Militära befälhavare och fältherrar har i alla tider studerat historiens motsvarigheter och deras strategi och taktik på slagfältet. J.F.C. Fuller författade i början av förra seklet en sammanställning över de fältslag som hade haft störst inverkan inte bara på sin samtid utan även på den riktning som samhället sedan tog. I denna del två av nämnda sammanställning får vi ta del av krigföringen från 1300-talet fram till Leuthen 1757.

De avgörande slagen II: från högmedeltid till Leuthen 1757 domineras åtminstone inledningsvis av konflikten mellan Storbritannien och Frankrike och tar sin inledning i upprinnelsen till hundraårskriget och slagen vid Sluys och Crécy under 1340-talet. Storbritannien gick stärkta ur slagen och hade därmed skaffat sig ett anseende som en ordentlig militär stormakt. Knappt hundra år senare går medeltiden mot sitt slut, men konflikten mellan Storbritannien och Frankrike kvarstår. Storbritannien står stadigt på fransk mark, men i och med hävningen av belägringen av Orléans 1429, ledd av ingen mindre än den i efterhand kanoniserade Jeanne D'Arc, kunde fransmännen vända krigslyckan till sin fördel.

Fuller går sedan vidare med det osmanska rikets uppgång och belägringen av Konstantinopel 1453 samt återerövringen av den iberiska halvön och Spaniens enande, främst genom belägringen av Málaga 1487 och erövringen av Granada, morernas sista utpost i området, 1492. Därmed kunde Spanien växa som nation och sjömakt, vilket naturligtvis skapade en konflikt med Storbritannien, som Fuller elegant redogör för. Som svensk läsare är det dessutom extra spännande att läsa om vår egen Gustav II Adolf och slagen vid Breitenfeld och Lützen under 1630-talets trettioåriga krig. Precis som vanligt har Fuller full koll på storleken på trupperna, deras uppställningar på slagfältet, deras förflyttningar under de kritiska ögonblicken och dessutom ger han en skarp inblick i huvudpersonernas tankevärd vid de aktuella händelserna. Det blir med andra ord många siffror, termer och namn att hålla reda på och för den med krigshistoriskt intresse är Fullers känsla för detaljer en ren njutning även om de med mera allmänt historiskt intresse kan finna det tröttande och rent av förvirrande vid tillfällen. Men man skall för den sakens skull absolut inte förkasta De avgörande slagen II: från högmedeltid till Luthen 1757 bara för det, för även om man inte har intresse av att läsa om truppstorlekar och formationer så föregås kapitlen av krönikor där Fuller på ett mycket bra sätt placerar in slagen och händelserna i sitt sammanhang. Han ger bakgrundshistorier till det som sedan avhandlas och just dessa krönikor är en lika stor guldgruva för den allmänt intresserade som redogörelserna av slagen är för de med krigshistoriskt intresse.

Fuller har bra flyt i sitt språk och trots alla detaljerna blir det aldrig tråkigt. Boken är, precis som den föregående volymen, mycket bra skriven och passar egentligen alla med historiskt intresse på grund av sitt upplägg och utförande. Vi får dessutom komma historiska personer närmare och ta del av krigskonstens utveckling. De avgörande slagen II är en mycket bra fortsättning på De avgörande slagen I - och det bästa av allt; de kan läsas helt fristående, oberoende av varandra.