När en ny sträcka av motorvägen E4:an skulle byggas i Uppland mellan Uppsala och området kring Mehedeby var det tilltänkta området tvunget att först genomgå en arkeologisk utgrävning. Hundratals arkeologer finkammade området i vad som blev den största utgrävningen i svensk historia. Fynden och arkeologernas slutledningar skapade en spännande bild av en för länge sedan bortglömd tid i ett annars så historiskt landskap och allt har satts på pränt i Försvunnen värld.
Maja Hagerman berättar för oss om landskapet som för sjutusen år sedan började stiga upp ur vattenmassorna efter den senaste istiden och som sakta men säkert, framför ögonen på befolkningen, bildade först en skärgård och med tiden det Uppland vi ser framför oss idag. Att i Försvunnen värld läsa om fynd som hittats långt upp på land och förstå att de använts i ett vattenrikt område blir därför lite underligt, men precis som landhöjningen skedde steg för steg så ritar Hagerman upp bilden för oss steg för steg och hjälper läsaren att förstå.
Det är inte bara fynden som blir redovisade. Hagerman försöker också ge läsaren en bild av föremålets användningsområde och vilka personerna var som använde det. Vi får möta fiskare och jordbrukare, vi får lära oss mer om dåtidens människors föreställningsvärld, seder och bruk. Med hjälp av slipstenar, sälben, mjölkkrukor och bostäder lär vi oss således mer om de människor som bodde i området, om säljägarna och de efterföljande bönderna och hela området blir plötsligt otroligt levande.
Det råder inga tvivel om att Hagerman är otroligt kunnig på sitt område och hennes sätt att berätta är fängslande och lättsamt. Försvunnen värld blir därför en intressant och fantasieggande bok som skulle kunna locka vem som helst att läsa den från pärm till pärm även om arkeologi inte skulle vara ens största intresse. Att Hagermans medryckande text är rikt illustrerad med Claes Gabrielsons vackra färgbilder förhöjer läsupplevelsen oerhört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar