Slaget vid Little Big Horn 1876 är kanske det mest berömda slaget som ägt rum i Nordamerikansk historia efter inbördeskriget 1861-1864 - och det inte utan anledning. Tanken på att den amerikanska armén så fullständigt skulle kunna krossas av Sitting Bulls indianer var absurd och befängd. Befolkningen befann sig i chock, inte bara för att den briljante general Custer förlorat slaget och dödats utan också för att nederlaget var så total; ingen hade lämnats levande på slagfältet - och de flesta av de döda kropparna hade skändats av indianerna efteråt. Men trots den stora segern var indianernas öde beseglat. USA var förödmjukat och krävde upprättelse och inom kort skulle det inte längre finnas några fritt strövande indianer alls.
Slaget vid Little Big Horn är, boktiteln till trots, bara en liten del av Tommy Erikssons redogörelse för de Nordamerikanska indianernas situation under 1800-talet. I Custers sista strid börjar Eriksson med den vite mannens ankomst till den Nordamerikanska kontinenten och går grundligt igenom hur indianerna undan för undan utsätts för det ena rättsövergreppet efter det andra och hur de allt mer trycks undan av den vite mannens kolonisering. Löften sviks, de blir offer för folkmord och en organiserad slakt på landets alla bufflar sätts igång i ett försök att svälta ut hela ursprungsbefolkningen.
Custers sista strid är en gedigen bok som lika mycket är en historik över förtrycket av indianerna som det är en biografi över den kanske mest kände amerikanske officeren under 1800-talet, George Armstrong Custer. Eriksson berättar om Custers snabba karriär inom armén, hur han utmärker sig under inbördeskriget och hur åren efter, när idealen inte länge finns där, blir vilsna för honom - till dess att den amerikanska regeringen med våld bestämmer sig för att tvinga in indianerna i reservat. Custer blir en del av det maskineriet och Little Big Horn skulle i det närmaste bara bli ett rutinuppdrag där "fientliga" indianer skulle kuvas. Men Custer gjorde vid och innan slaget nästan alla militära misstag man kan tänka sig - han kände inte till indianernas numerära storlek, terrängen var okänd, hans trupper var separerade och utspridda, kommunikationslinjerna uttänjda. Dessutom hade fienden underskattats då den istället för att fly, som Custer väntat sig och fruktat, valde att göra hårt motstånd.
Det råder inga tvivel om att Eriksson gått grundligt tillväga när han författat detta verk. Hela boken är på över femhundra sidor och bara bakgrundshistoriken tar hundra sidor för honom att gå igenom. Det är först efter det som vi på allvar får möta general Custer och läsa om hans militära karriär från inbördeskriget fram till mötet med ödet 1876 - och då är det fortfarande över tvåhundra sidor kvar innan Eriksson kommer till Little Big Horn. Custers sista strid innehåller med andra ord mängder med information och detaljer, men Eriksson skriver på ett sådant lättsamt sätt att boken trots detta aldrig någonsin blir tråkig eller ointressant. Den är istället oerhört lättläst och är man genuint intresserad av Nordamerikas indianer eller av Custer och Little Bjg Horn så är detta definitivt en bok man skall läsa. Dock kan Erikssons grundliga genomgång av alla steg skrämma bort de som bara vill skaffa sig ytliga kunskaper i ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar